don't know where the journey will end,but I know where to start.

God Kväll!
Har precis hällt i mig varm choklad med marshmellows,IGEN. Så jävla standard det börjar bli hehe, men det är såå gott.
Och vi har inte haft tur med vädret dom senaste dagarna, regnade både igår och idag vilket suger. Blir så fruktansvärt tråkigt och blött framför allt, allt blir så jeeevla fuktigt!
Martin och Milton har ju varit här nu i några dagar och det är superkul,dom livar upp stämningen totalt!
Dock kan ni ju tänka er vilket lvi det blir nära två 3 åriga pojkar härjar omkring i huset..puh!
Och på tal om det, känner mig mer som en nanny ibland för på senaste tiden så har jag lekt som om jag inte gjort annat, det har blivit och sitta och läsa böcker och man ska smaka på låtsats tårtan dom har bakat och man ska lyfta upp dom så dom kan klappa på hästarna m.m., haha, det är faktiskt riktigt kul och vara omringad av småttingar hela tiden. Love it!
Idag så drog ialf hela familjen iväg på semester och jag och Ana är helt ensamma på gården. Bara hundarna och vi. Vi ska sköta hela stället i nästan en vecka och det kommer definitivt bli en utmaning haha..
Jag har i pirncip 3 hästar jag ska rida varje dag plus G/G(Groom and Grass) en häst också,så har ansvar för 4 hästar varje dag!!
Tror ribban höjdes lite där asså..
Och såklart så har jag såklart feberattacker hit och dit, huvudvärk om vartannat och så..tajming is fucking everything. Igår gick jag seriöst och la mig 20.30! Tro det eller ej,men nattinatti var det vid den tidpunkten,var helt slut i kroppen.
Och jag måste ju bara nämna att i förrgår så typ låste sig mitt knä när jag red,jag fick riktigt ont i knät och i traven så kunde jag knappt tänka för det blev för mycket, och igår hände samma sak dock inte lika illa men det kändes ialf rejält i knät när jag red. Har ingen aning om vad det är som händer, och min vänstra axel som jag känt av förut gjorde svinont igår på kvällen..Hela min kropp måste besiktas när jag kommer hem sen kan jag lova, för såhär kan man ju inte ha det liksom..
Hur som helst, vi kämpar på här borta och jag saknar hemma alldeles för mycket.
Snart ses vi, hejpa!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0