Believe

Jag är ju med i Svenska Kyrkan och döpt och så, och jag tänkte konfirmera mig men det var verkligen inte min grej så sket i det helt enkelt.
Jag är inte kristen för fem öre heller, men jag kan ju säga att jag tycker kyrkor är fina och jag tycker att på julen så är det ganska mysigt och vara med på någon gudtjänst på kvällen eller så.
Men jag hatar psalmer, kan inte riktigt förklara men det är inte min grej bara och stå och sjunga till kristna texter.Nej tack!

Och min tro på Gud är ju lite..Jag tror inte på Gud fast ändå gör jag det typ.
Varenda gång man typ är rädd eller ängslig över något så brukar jag ändå liksom tänka.. "Snälla Gud, låt inte detta hända..blabla"
Och varför det blir så vet jag inte men det är sjukt att man ändå tänker så i vissa situationer.

Och jag tror inte på att Gud skapade hela världen,alltså..njae det känns lite konstigt bara.
Och att Jesus verkligen gjorde alla sina grejer gick på vatten och återuppstod,det känns ju också lite..njaee.
Nääe,alla dom där historierna går inte riktigt in i min skalle.
Och att Gud hjälpte mig genom detta, och Gud alltid är med mig tror jag inte på heller. Det finns ingen chans i världen att jag skulle tacka någon gubbe varje kväll för att han finns och hjälper mig genom vardagen.
Att jag fick det där jobbet var inte tack vare Guds hjälp, det var min egna insats,mitt hårda arbete och att jag missade den där bussen med två sekunder kan man inte säga att enligt Gud var det menat så, nej det är en själv som är en jävla tisdoptimist som borde sluta stressa sönder sig varje dag.

Jag tror mer på sådana saker som ödet,karma, everything happens for a reason(: