det går för långsamt.
Man kan ju säga att ibland så blir det lite tvärstopp i hjärnan och man blir lite deppig och så, precis så är det nu!
Tar varje dag som den kommer men man blir lite orolig över framtiden. Jag vill göra så mycket men vet inte hur jag ska göra för och göra allt!
Och jag försöker liksom hitta en mening med livet och hitta ett värde i allt men oftast så kommer man ingen vart,och jag brukar ju då och då få sånhär känsla av att jag bara står stilla på samma ställe och får lite halv ångest och bara vill dra,vartsomhelst,hursomhelst,närsomhelst.
Tycker det är lite småjobbigt med alla känslor också,och kärlek är den sämsta av dom just nu.
Inte kärlek till mina vänner för den är obeskrivlig, men när det gäller riktig kärlek.
Är så sjukt jobbigt när man inte kan säga eller visa hur man känner (min och Lisas stora snackis), och jag tror att jag just nu bara vill känna nånting, bara bli helt tagen av någon och bah...shiiet!
Antar att jag bara är kär i kärleken eller nått, och förstår inte varför jag överanalyserar allt, men men.
Alla stjärtans dag på tisdag så antar att det är därför man reagerar lite konstigt..
Hur som helst,mesta dels av detta är skitsnack så ignorera detta inlägg bara..eller whatever!
GODNATT.
