Believe

Åh,en av mina killkompisar skrev detta på FB för några dagar sen,så jävla fint och jag dog lite inombords.
Hjärtat brände till av och läsa dessa ord.

Jag har liksom stängt av mina känslor lite den senaste tiden,vill inte att folk ska veta att det bränner fortfarande.
Jag vill bara fylla upp det tomrum som finns, genom att jaa,jag vet inte. Det är det som är grejen.
Det enda jag lever just nu för är jobbet, och framför allt mina vänner. Mina älskade vänner som finns där och får mig att apgarva och leva livet och festa som det inte fanns någon morgondag.

Jag bara saknar att kunna ha någon man alltid kan lite på,någon som verkligen vet vem man är, och som ser det bra i en även fast man själv inte ser det ibland.

Jag hade en varelse i mitt liv,som alltid fick mig att lugna ner,glömma allt dåligt och som alltid gjorde min dag till en bättre dag.
Som jag gav kärlek mer än jag nånsin gjort till någon annan.
Saknar min boll,så vet inte vart jag ska ta vägen ibland.
Bränner som fan.

Och jag har kommit på en grej med mig själv som är så jävla sjuk, jag kan ge kärlek och fina kommentarer men att få kärlek suger jag på. Att tro på någon annans ord är det svåraste jag vet,om man ger mig en komplimang så tror jag aldrig på det,tar aldrig åt mig,tror inte på värmen som ligger bakom orden.
Men men,det är väl så det är och vara tjej haha..
Som sagt,words don't mean anything,actions are everything.

Men men,love happens when you least expect it right?
Haha,godnatt.


jag saknar dig så det gör ont.