Believe

Hej och hej, bloggen har ekat tom den senaste tiden men det har sina förklaringar och jag tänkte skriva av mig lite om vad som egentligen försigår nu för tiden. Orkar ni läsa så tack för det, och dom som väljer och skumma igenom raderna är helt okej också.

 

Jag har under en ganska lång tid kämpat med mitt humör och välmående och nu på senare tid så kan jag ju erkänna att jag hamnat i en grop som har varit lite svår och ta sig upp ur, och jag har under dom senaste veckorna nu varit hos farbror doktorn och fått lite hjälp och så, och jag har haft både hjärtklappning, sömnproblem, ångest, lidit av orkeslöshet och oro m.m. och jag var tillbaka där idag för och få testa nya tabletter samt få reda på lite provsvar och det visar sig då att mitt blodsocker inte var riktigt på en godkänd nivå och förmodligen har jag pre diabetes.

Och det enda man kan göra är och styra upp med daglig motion och god kost.

Och jag vet att jag äter lite om dagarna/nätterna då jag jobbar och när jag väl äter så är det ibland fel saker och oftast är sötsaker något som slinker ner alltför ofta.

Och jag känner bara att jag tänker inte låta detta leda till att jag får en sjukdom som ínnebär sprutor och stick i fingret som jag förövrigt är livrädd för. Nej nej nej.

Så detta är med riktiga ord ett wake up call för mig, så nu innebär det och styra upp träningen ordentligt och inte äta sötsaker förrän helgdagar i princip. Jag kommer kombinera träningen med simning, ridningen såklart och gymmet som alltid samt några promenader här och där.

Läkaren var inte direkt stressad över detta men jag blir det, som fan verkligen. Jag är på väg i nerförsbacke mot något jag fruktar, så det gäller ju och göra något och det är nu.

Så det är en sak som jag fick reda på idag som bara fick mig och inse att det krävs mer helt enkelt. Det krävs mer för och må bra i slutändan.

 

Samtidigt så har jag 2 läkemedel nu för tiden, som ena hjälper mig med min hjärtklappning och sömnproblem och den andra som också såkallas "lyckopiller" hjälper mig med ångesten som kommer och spökar då och då.

Jag har inte varit helt klar och tydlig med allt som pågått dom senaste veckorna men jag har inte känt mig som själv vissa gånger utan bara som en rutten tomat typ, och jag vill be om ursäkt till dom som uppfattat mig som bitter och jävlig under vissa stunder.

Det är helt nytt för mig allt det här, att få hjälp och läkemedel som underlättar för jag är så pass envis och optimistisk att jag tror saker och ting går över och inte är den som försöker vara alltför allvarlig med saker och ting och att våga vara svag och inte vara den där starka, det är något som är helt nytt kan jag lova.

Men det är skönt att det börjar styra upp sig på den fronten nu, just nu är det jag själv som stoppar mig själv från och må bra vilket är helt sjukt.

Jag vill kunna slappna av och känna mig som mig själv helt enkelt.

 

Till mina vänner så vill jag bara säga att ni lyfter upp mig något enormt och får mig och skratta när jag som mest behöver det, och vissa finns där som ett stöd utan att dom ens själva inser det men jag uppskattar det som fan, och att ni står vid min sida betyder något oerhört. Älskar er till månen och tillbaka.